april 12, 2013 | 18:34
Den 10 april, fyra dagar efter jag blev mamma, skrev jag så här på Facebook:
”Man ska inte bli förälder om man är rädd för att bli blödig! Blir rörd till tårar av alla era grattisar o lyckönskningar.
Är så oerhört tacksam. Vår förlossning bjöd på en del komplikationer som har krävt att vi fortfarande är kvar på sjukhuset, men alla i vår lilla nystartade familj mår bra. Tack för att ni o era fina ord finns, de värmer o stärker. Snart kan vi ses där ute i solen. Pussar o kramar o kärlek från oss alla tre!”
När jag läser det idag, får jag rysningar i kroppen. Vid exakt den här tidpunkten, för ett år sen låg jag på BB. Utmattad och lycklig. Tiden går så skrämmande fort.
april 12, 2013 | 18:14
Den som känner mig, vet att jag pratat om att vi behöver åka på semester en vecka ungefär i åtta månader nu. Det blir inget av.
Så detta med att boka resa börjar bli ett stort skämt i vår lilla familj. Vi har fattat vad det är: BESLUTSÅNGEST demaxus, och att vi ska resa med en liten liten tjej. Vad ska man välja, tänka på, för att det ska bli så bra som möjligt för alla tre? OCH en historia av upprepade felval av hotell och semesterort. Jag vet inte vad det är, trots att jag jobbat på Packat och Klart i fem år – aldrig har jag trivts på ett hotell. Har bara utgått ifrån att det är väl så här det är på hotell då. Men så ser man alla vänners semesterbilder och det känns som orättvis semesterkarma.
Sen är det detta: Alla hotell som vi tycker verkar mysiga och trevliga visar sig vara barnförbjudna. Så fort man klickar i att man ska ha med sig ett litet barn, då poppar det upp bilder på ENORMA vattenrutschkanor och ungar som ler stort och äter färgstarka glassar. FRAMFÖRALLT alla dessa hiskeliga människouppstoppade mjukisdjur!
Kunde inte nån vänlig själ ha informerat mig (läs: VARNAT. min anm.) innan jag tänkte skaffa barn att: ”Jo du, Nadia, detta med att skaffa barn det vet du ju är ett livslångt ansvar som du tar på dig. Men kom också ihåg, du kommer att fira alla dina semestrar tillsammans med IRL-Bamse och IRL-Lille Skutt och kanske ibland också en stor grön dinosaurie eller något annat mjukisdjur, på hotell som inte har signat upp sig hos Fritidsresor eller Ving, – fram tills ditt barn fyller 18 år. Ha det så kul!”
Jag söker alternativ. När jag säger så, reagerar mina vänner direkt: Barn är INGET hinder för att man ska kunna ha den semestern som man själv vill och det sätt som man själv önskar. En säger, se på mig, jag har luffat med en tvååring i Indien! Det gick hur bra som helst! En annan säger: Sluta nu vara så krävande, hyr ett hus i en by någonstans.
Och jag köper det. Helt och hållet. Man ska göra som man vill. Men jag måste ändå få spinna vidare på temat: ALTERNATIV.
Det finns miljoner hotell, men inga alternativ. Hur kan det vara möjligt? Är Bamseklubben och vattenrutschkanor verkligen det ALLA barnfamiljer vill ha?
Hur är det för oss som inte vill ha det så på semestern? Hur är det för oss som vill ha det enkla och sköna, men ändå egna? Jag kan berätta vad vi vill ha: Vi vill ha det mysigt, välordnat och enkelt på semestern (läs: alltså gärna all inclusive om man menar att vi slipper laga mat) utan att tvingas åka till ett gigantiskt hotellkomplex. Vi vill bort från stressen och hetsen i en vecka. Vi söker kanske ett lite mindre hotell eller ett charmigt och rent bed&breakfast-aktigt ställe med en liten pool och nära till strand. Nyttig och god mat. Inte bara friterade grejer + glass.
Visst, vi skulle kunna hyra ett eget litet hus med pool någonstans – men vi vill helslappa, att inte behöva laga mat under en vecka eller behöva dra runt på olika restauranger vid varje måltid är en lyx i sig.
Är det verkligen för mycket begärt? Tipsa gärna om du vet nåt. Tacksam för alla tips vi kan få!
PS: Det ska gärna vara någonstans i Medelhavsområdet, för vi vill inte flyga för långt!
april 12, 2013 | 17:50
… jag uppdaterar den inte så ofta under vissa perioder. Behöver lite ro för att kunna skriva och vill inte skicka ut vad som helst.
2. Den handlar ALDRIG om inredning.
Mvh,
Nadia
april 11, 2013 | 17:51
Om jag var miljonär skulle jag vara en hemlig livskapitalist. En människa som lånar ut pengar till andra människor räntefritt, till en insats i en lägenhet till exempel. Man hjälper folk med kapital för att dom ska kunna leva.
april 7, 2013 | 21:53
Ett inte så trevligt blogginlägg om vilken mat man har ätit, eller vart man har varit eller vilken fantastisk fest man är på väg till.
Men ni som följer mig här vet ju att det är här och på typ Facebook som jag älskar att avreagera mig. En tanke som jag har burit på den senaste veckan och som bara har blivit starkare och nu sitter som stål i kroppen.
När jag gifte mig och sen fick barn, dom två sakerna = livskontrakt. Fast tjänst tills jag dör. Och nu, i första skedet av den här resan som jag just påbörjat, är min lilla familj och strävan efter att vi ska få det så bra som möjligt det viktigaste av allt i mitt liv. Det finns INGET som jag kommer att låta bli att göra för att fullfölja den strävan på det sätt som jag och vi i vår lilla familj anser bäst och mest passande för oss.
Till den som vågar stå i vägen för den strävan, genom att till exempel: Vara missunnsam, förminska mig, inte stötta oss när vi vill eller behöver göra något som vi måste för vår familjs bästa, skuldbelägga, ge dålig energi, förbruka min energi, låna pengar från mig och aldrig betalar tillbaka.
Till den som jag märker drabbar mig och min familj, på ett eller flera av dom här sätten. Till den säger jag bara en sak: Du ryker. Du får ingen plats i mitt och i min lilla familjs liv. Det spelar ingen roll vem du är. Du ryker.
Jag har bara ett liv på den här planeten och det livet ska fyllas med hårt arbete, kärlek och ljus. Snälla människor. Jag vill känna dom som finns i min närhet och jag vill att dom som finns i min närhet ska känna mig. På riktigt, nära. När jag brister i min egen strävan att vara en bra människa, vill jag att människorna som finns i min närhet ska påminna mig, vilja mitt bästa. Jag vill dansa. Ha feta jävla bråk som följs av innerlig försoning. God mat, politik och bus. Otaliga samtal om livets andliga dimensioner, ärliga samtal om hur livet ibland suger och om hur livet ibland ändå är rätt gött, med öppenhet och uppriktig förståelse.
Just precis så. Tror faktiskt att ni precis fick träffa The New Me. Det känns skönt att äntligen få presentera sig på det här viset.
april 6, 2013 | 9:55
Vår bebis, Lilla Y fyller 1 år idag!
Det är med enorm tacksamhet och ödmjukhet som jag tänker tillbaka på mitt första år som mamma, men framförallt när jag tittar på vår lilla unge som i dagarna börjat ta sina första steg på egna benVissa stunder tittar jag bara på henne, blir helt tagen. Tänk att det var just den här lilla flickan som kom och att det är just jag som får vara hennes mamma.
Det är faktiskt ett mirakel. Finns inget annat ord som kan beskriva det bättre.
Nu ska vi baka en morotskaka!
april 4, 2013 | 0:29
Alla som kollar The Bible på SVT, och historien om Simson och Delila. Till alla ser den här historien utspela sig på teve och inte vet: Förväxla inte den tidens ”filisté” med den den här tidens ”palestinier”. Godnatt.
mars 14, 2013 | 12:57
Ett tips.
Jag minns otaliga gånger då jag har ringt polisen för att jag behövt hjälp med olika saker. Sista gången jag ringde var när jag hittade en tjej, knappt 20 år gammal, i vår trappuppgång som hade på riktigt totalflippat på okänd drog. Ambulansen som jag också ringde, menade att det var ett fall för polisen, så länge hon inte typ tuggade fradga. Det tog tre timmar för dom att komma. Visst, dom var snälla och bra när dom väl kom. Men ändå. Tre timmar!
Glöm: ”Kom! Jag håller på att bli våldtagen!”. Glöm: ”112, någon jagar mig med en yxa”. Glöm: ”Polisen! Det är en person som kommer att hoppa från bron!”
Det är mycket som hinner hända under 3 timmar.
Nu vet jag exakt vad jag ska säga om jag behöver akut polishjälp.
”Hey! Jag har hittat en papperslös!”
Tro mig. Dom kommer att vara där på 3 minuter.
mars 8, 2013 | 11:09
Mamma. När vi var små spelade jag och Nasser (min storebror) World Wrestling Federation. Jag var alltid Hulk Hogan och Nasser var alltid Andre the Giant. Så lekte vi med actionfigurer och kollade på He-Man. Transformers. Senare, Ninja Turtles. Alla figurer är tuffa, starka, tunga manskaraktärer i olika skepnader. Mycket senare fylldes mitt liv av Yo! Mtv Raps. Macho Gangsters med Dr Dre i spetsen.
Så fort jag typ började få bröst och märkte att jag inte kunde vara nästan som vilken lillebror som helst, började jag störa mig på det här. Fanns det någon plats för mig, en ”nästan-färdig-kvinna”, i allt det roliga som min brorsa och andra killar fick fortsätta göra?
Ja. Det fanns det. Jag tänker att det här skiftet kanske hade fört med sig en större kris för andra. Men jag landade mjukt på dig morsan, jag hade alltid haft dig runt mig.
Och nu när jag själv har fått en dotter, förstår jag. Du är min största feministiska förebild.
Du har aldrig varit gullig på ett My Little Pony-sätt. Men alltid, kärleksfull som en soulsång sjungen av Aretha Franklin. Lika respektingivande som Mike Tyson. Och när jag nu ser hiphopare som stoppar munnen full med guldtänder, skrattar jag högt. Du har ju reppat dom sen du var 20! Du har aldrig sagt att du är tjock framför mig, du har aldrig sagt till mig: ”Nej, Nadia, nu får du inte äta mer”. Du har aldrig sagt att du är ful framför mig. Du har aldrig skrattat åt ett dåligt skämt, för att få dig själv att framstå som en trevlig kvinna. Och när du och farsan har bråkat, ojojoj… ALLTID en jämn fight.
Du har fött 9 barn. När jag precis hade fått mitt första sa du: Wallah, Nadia, du har kämpat så hårt, du är inte fegis! Bra!
När lilla Y börjar leka med actionfigurer ska jag fixa en superhjälte till henne, den ska se ut som du. Den coolaste tanten på jorden.
På figurens cape ska det stå: FAHMIYE THE SUPER MOM!
Kvinnodagen 2013, den är din mamma. Jag älskar dig.
mars 1, 2013 | 18:00
Idag är jag arg. Arg för min egen och min dotter och alla andras kvinnors och deras döttrars och systrars och mostrars och fastrars och mormödrars och farmödrars skull.
Jag är arg för att man å ena sidan antingen osynliggör, skamliggör eller äckliggör, den kroppsdel som utgör kvinnokroppens mest fantastiska och smartaste features, och/eller å andra sidan exploaterar den som om det inte fanns någon morgondag.
Och kan någon förklara följande till mig: VARFÖR är det okej att tycka att mens är äckligt, smutsigt?
Ja, idag är jag arg för fittans skull. Ja, du läste rätt. FITTA. INTE ”bara” ett hål. INTE ”något” som ska dresseras eller friseras och numera opereras (!).
Känner på mig att någon som läser det här blogginlägget kommer att tänka: ”Men oj, va vulgärt… Att skriva fitta bara så där.”
Ja, du, som ett direktsvar till dina tankar: Yes, jag hade kunnat använda till exempel ordet… Snippa. Det är det bästa ordet vi har för att beskriva för små barn vad det är dom har mellan benen. Snopp och snippa. Bra.
Men HEY! Bara så du vet, jag är en vuxen kvinna och jag går inte omkring med ett bebiskön.
Fitta 4 life. Peace out.
|
|